Iforrgarkvall kom Yasu, en av lakarstudenterna i mitt entourage, forbi min lagenhet. Med sig hade en stor kasse med laskburkar. "De har hade jag hemma, varsagod."
Sedan fragade han om jag trivdes i lagenheten. Jag var da tvungen att medge att ljudet av mina rumskamrater Gokiburi-tachi som sprang over golvet holl mig vaken pa kvallarna. Och att jag inte hade vagat tomma soporna eftersom jag horde mystiska ljud innifran pasen. "Aah" sa han. "Jag vet vad du behover". En kvart senare var vi tillbaka i lagenheten bevapnade med en liten aluminiumburk. Jag sa adjo till mina vanner, och Yasu oppnade locket pa burken varvid en strimma rok steg upp och borjade segla mot taket. Da laste vi om oss, och akte till en restaurang och at ome-raisu (ris i omelett).
Tva timmar senare var vi tillbaka (da hade Yasu dessutom fixat en cykel till mig som vi baxade ut ur bagageluckan). Nar vi oppnade dorren till lagenheten slog en svidande stank emot oss, och ogonen tarades. Jag sprang in och oppnade balkongdorren sa att roken skingrades en aning, och da fick vi se en sallan skadad syn. Mitt hem hade forvandlats till Gokiburi-Auschwitch. Over hela golvet lag kackerlackorna utspridda med magen i vadret, nagra fortfarande futilt sprattlandes med benen. Det var den lyckligaste dagen sedan jag kom hit.
Sa nu ar jag gokiburi-fri, och dessutom cykelberiden. Imorgon ska jag fira friheten med en tur till stranden.
Igarkvall tog Hasegawa-sensei med mig ut pa stan for att titta pa matsuri och ata middag. Matsurin tillhorde inte de mer imponerande jag sett, men middagen... Fantastisk sashimi, tempura och karaage (friterad kyckling). Angkokt fisk med kaboshi-lime. Anka. Och massor med Ume-shu. Hasegawa-sensei vagrade sedan ta emot min del av betalningen med motiveringen att hon hade sin mans planbok med sig, och satte mig i en taxi hem.
Nu stanger biblioteket for dagen, sa min berattelse om apberget far vanta till en annan dag.
Yoroshiku!
J
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment