Sa ofta nar jag vistas i det har landet far jag kanslan av att allting ar upponer. Saker ar annorlunda pa ett sa fundamentalt vis att det ar svart att beskriva. Halva tiden kanns det faktiskt som att man ar pa en annan planet, men en annu mer passande metafor slog mig haromdagen. Det ar helt enkelt ett exempel pa kulturhistoriens "Sliding doors", ni vet den dar filmen med Gwyneth Paltrow dar tva parallella universum oppnar sig. Om hon bara hade hunnit det dar taget, hade allting darefter blivit annorlunda. Bakom kulturskillnaderna mellan Japan och resten av varlden finns kanske ett oandligt antal "om". Men det ar fascinerande att tanka sig att man skulle kunna hitta en eller ett par omstandigheter, ur vilka man kan harleda allt underbart galet och genialt som Japanerna gor pa sitt eget satt.Igar cyklade jag till stranden for forsta gangen. Jag onskar att jag hade en bild pa mig sjalv dar jag trampade fram pa min japanska cykel. For alla som har sett nagon cykla i Japan vet att det ar nagot helt annat an hemma i Sverige. Japanerna cyklar namligen med bojda ben, som om cyklarna ar tva nummer for sma. Sa nar jag hade hojt sadeln pa min cykel till max, kunde jag fortfarande inte stracka ut benen mer an till ca 120 graders vinkel. Varfor har jag fortfarande inte lyckats komma pa, men det ar inte sarskilt bekvamt kan jag saga. Speciellt inte nar man ska cykla 2 mil.
Jag gav mig i alla fall ivag vid 17-tiden igar. Solen stod ganska lagt pa himlen, och risfalten var nastan sjalvlysande. Pa vagen passerade jag tradgardsland som dignade av vattenmelon, aubergine och saker jag inte vet namnet pa. Har och dar ett tempel, med stenbuddhor iforda roda halsdukar utanfor. Det finns manga adjektiv jag anvander oftare for att beskriva Japan med, men den har kvallen var det verkligen vackert.
Efter en timme kom jag fram till stranden, helt sjoblot av svett (det var 28 grader varmt), och fick min beloning i form av ett dopp i Stilla Havet. Stranden ar ett kort avbrott i den oandliga stracka betongarmering som utgor en stor del av Kyushus stilla havs-kust, och utsikten skyms delvis av en konstgjord o. Ibland kan man ha lite svart att smalta Japanernas totalt oromantiska installning till sin natur, aven om man vet att den har sin grund i tsunamis, taifus och andra fenomen som vi bara hor om pa nyheterna. Men den har kvallen hade jag stranden nastan for mig sjalv, havet hade samma temperatur som luften, och om jag slappnade av sa lyfte det salta vattnet hela min vikt och jag kunde ligga och titta upp pa en bla himmel.
Jag har glomt att beratta om helgens tur till Oitas storsta turistattraktion, Mt Takasaki. Yasu tog med mig dit i lordags, och lat mig stifta bekantskap med en av varldens storsta kolonier av makaki-apor. De lever i tre stora grupper pa berget, som ar nationalpark, och en av grupperna later sig matas i ett omrade dar turister kan fa sitt lystmate av sota apor. Juni-Augusti ar bebis-sasong. Behover jag saga nagot mer?
Jag gav mig i alla fall ivag vid 17-tiden igar. Solen stod ganska lagt pa himlen, och risfalten var nastan sjalvlysande. Pa vagen passerade jag tradgardsland som dignade av vattenmelon, aubergine och saker jag inte vet namnet pa. Har och dar ett tempel, med stenbuddhor iforda roda halsdukar utanfor. Det finns manga adjektiv jag anvander oftare for att beskriva Japan med, men den har kvallen var det verkligen vackert.
Efter en timme kom jag fram till stranden, helt sjoblot av svett (det var 28 grader varmt), och fick min beloning i form av ett dopp i Stilla Havet. Stranden ar ett kort avbrott i den oandliga stracka betongarmering som utgor en stor del av Kyushus stilla havs-kust, och utsikten skyms delvis av en konstgjord o. Ibland kan man ha lite svart att smalta Japanernas totalt oromantiska installning till sin natur, aven om man vet att den har sin grund i tsunamis, taifus och andra fenomen som vi bara hor om pa nyheterna. Men den har kvallen hade jag stranden nastan for mig sjalv, havet hade samma temperatur som luften, och om jag slappnade av sa lyfte det salta vattnet hela min vikt och jag kunde ligga och titta upp pa en bla himmel.
Jag har glomt att beratta om helgens tur till Oitas storsta turistattraktion, Mt Takasaki. Yasu tog med mig dit i lordags, och lat mig stifta bekantskap med en av varldens storsta kolonier av makaki-apor. De lever i tre stora grupper pa berget, som ar nationalpark, och en av grupperna later sig matas i ett omrade dar turister kan fa sitt lystmate av sota apor. Juni-Augusti ar bebis-sasong. Behover jag saga nagot mer?
No comments:
Post a Comment